Fridfull helg i Götala.
Helgen som var besökte jag Götala för att se över de tvenne torpen och denna gång tog lantlivet över helt, besökte bara Skara vid ankomst i fredags och avfärd i söndags. Jag gladdes mig åt att spängerna längs Tempelbackastigen var färdigställda, trippade lätt upp på Tempelbacken och besåg kungsgårdens marker. Där de flesta kreaturen är intagna, bortsett från ett gäng ungdjur som hänger i en klunga norr om ladugården, ned mot bäcken, passerade dem några gånger på väg till och från Stora Vadet. På torpet Viljet funderar jag på hur hög värme jag ska ha över vintern, experimenterar mig fram, då jag inte riktigt vet hur väl isolerat bostadshuset är och då vi inte flyttade in förrän i april i år, har vi inte haft det en vintersäsong ännu. Vinterrustandet får prövas fram. Även på torpet Stora Vadet sker ett visst vinterrustande, men mer att vända på utebadkaret och ta in utemöbler. Dagarna är korta så här års, därför får jag planera arbetsdagarna ute med räfsande och röjning (sågande) som huvudsakliga sysslor för tillfället. Om det är ganska lugnt tempo bland de flesta götalabor, så är det full rulle på Götala herrgård som har julbord varje dag, vi ska passa på att prova dess delikatesser i december. Grannen från torpet Motviljet var på besök på Viljet, men även på Stora Vadet, vilket jag uppskattade. En trevlig samtalspartner, påminner lite grann med framlidne far Hjalmar som under mina barndomars somrar i Kullerstad utanför Norrköping i Östergötland, kunde vara borta i timmar då han gick på promenad längs bygatan som så fint hette Runslingan. Min mor sa nyligen till mig, att han brukade slinka in hos grannarna för samtal.
Bilderna är fotograferade av Harri Blomberg i Götala 20131122-20131124.
Snabbvisit.
In memoriam - Stig Elofsson (1950-2013).
Strövtåg.
Det finns många stigar som växer igen, men inte den från Marie kyrkogård till Tempelbacken i Götala. I höst har den rustats upp, bänkar har iordningsställts, stigen breddats med röjsåg och utsatts med skyltar, för att vandraren ska kunna förkovra sig. Stigen till Tempelbacken torde vara gammal, från en tid före vallgången, då stenar kastades av bergtroll, ty gamla färdvägar har den egenheten att kunna överleva generationer av mänskor. En sådan passerar ju som sagt Stora Vadet i Götala, där järnålderns götar har rest gravhögar åt sina förfäder, till beskådan för resenären över det forna Götalamadet. Fredagen den 18 oktober 2013 var jag där och röjde i några timmars tid, med det ena och det andra i fager höstskrud.
Bilderna är fotograferade av Harri Blomberg i Götala och Skara 20131018.
Färgprakt i Götala.
Höstens färger slog ut med sin fulla kraft i helgen som var. Det är en årstid då våra sociala forum på Internet flödar över av höstbilder. Det är människors reflekterande över den sommar som har varit och själv fyllde jag Facebook med ögonblicksbilder från Götala. Detaljer i den vardag som är fritidsboendets fröjd. Långhelgen gav oss några dagar med hög och klar luft, och slösande sol från en blå himmel. Trädens gröna klorofyll hade ersatts av vackra röda och gula färger, däremellan orange. Jag tycker om de mättade och kraftfulla färgerna den här årstiden.
Vi var många som vistades på de två torpen i Götala i helgen; jag, min sambo, Ingeborg och Maria, samt barnen Selma och Agnes. Grannens hund Rolle gjorde även några inslag.
Symboliskt föll även det sista slånträdet på själva storhögen på lördagen. Sågen hölls av Kenneth, som därmed gjorde forngraven mer synlig på Stora Vadets gravfält.
Höstbilder.
Höstens dagar, då gässen flytta. Höstens dagar är nu i början av oktober målade med gyllne grund. Höstens dagar, då tranors låt hörs över nejden med en fläkt av höstens vindar och de vilda gässen flyga över fälten mot bleka, blåa skyn. Kom och stå med mig vid hagens grindar och hälsa våra flyttfåglar välkomna åter våren 2014. Höstens dagar är ännu vackra och Götalas alla betade hagar av gräsmarker och lövskog så beprydas och utsiras att åskådaren ej utan sinnenas besynnerliga förlustande kan här betrakta naturen i sin fägring.
Bilderna från Götala och Skara är fotograferade av Harri Blomberg 20131003-20131004.
Lite ugnssvärta…
… i förmiddags var jag på Jula och handlade en tub, som jag applicerade med en lätt fuktad trasa på vedspisen och den blev som ny, dessutom vitmålade jag väggen närmast spisen, slutresultatet blev bra. Efter ganska mycket motstånd blev det till slut drag i den gamla köksspisen, som det inte har eldats i på länge och den brann bra resten av eftermiddagen… din värme, din mjuka värme bad jag om, som strömmade långt innan mänskan på jorden kom, som Karin Boye skulle ha sagt… både bostadshus och uthus hade fått färg på utbytta fasaddelar, samt på Lilla och Stora Vadet, var det som det brukar, tack och lov!
Bilderna är fotograferade av Harri Blomberg i Götala 20130930.
Jungfruns stjärntecken.
September, den månad som såg mig födas, och fortfarande under Jungfruns kännetecken, var jag på tvådagars besök i Götala. Stjärnbilden Jungfrun brukar oftast sägas föreställa Demeter, jordbrukets gudinna (namnet på stjärnbildens största stjärna, Spica, betyder också "sädesax"), eller hennes dotter Persefone. Passande under en tid då höstplöjning och besprutning av åkrarna har varit i full gång i Götala.
Skorstensstocken, har efter visst strul, blivit godkänd för eldning på torpet Viljet. Sotaren från Götene-Skara gav mig personligen klartecken för eldning, vilken får ske vid kommande besök. Killarna från AWW på Vallgatan 53 i Skara, som utförde jobbet, var mycket trevliga och skickliga, men hade missat en viktig detalj, så att de fick göra om jobbet. Skorstenen har numera ett inre rör där rökkanalen är och omgärdas fram till skorstensstocken av runda isoleringskulor. Vi ska i oktober vitmåla vägg, fylla igen fog och ge järnspisen ugnssvärta.
På Stora Vadet har jag och min sambo, som kom till Skara den andra dagen, arbetat med höströjning. Vi har bland annat krattat bort snärjmåra eller Aparine philantropos (Människovän, på grund av att växten klänger sig fast i kläderna), vilket behövs innan man kan slå ned övrig växtlighet.
Jag var även ute med cykeln på en arkeologisk exkursion i Brunsbo och Järnsyssla, tittade på fornminnen och en sekelgammal utgrävningsplats. Till detta kommer jag återkomma vid ett senare tillfälle, då jag ska berätta om makt och elit i Skara – Götala – Järnsyssla. Tranorna rastar bygden före vidare avfärd söderut, så majestätiskt.
Bilderna är fotograferade av Harri Blomberg 20130919-20130920.
Det föränderliga kulturlandskapet.
För knappt trettio år sedan skrev en av Sveriges finaste naturskildrare – Gunnar Brusewitz (1924-2004) – i boken Det föränderliga landskapet, utveckling och framtidsbilder ( Stockholm 1985:123) att Ivar Lo-Johansson (1901-1990) åkte till sina författarkollegor, såsom Moa Martinson (1890-1964) och Harry Martinson (1904-1978) i sina torp och skällde ut dem för deras torparidyllisering. Länge var det så att många med rötter i den fattiga landsbygden inte ville veta av den, utan tyckte att det gamla odlingslandskapet med sina kulturmiljöer gärna fick bortrationaliseras, på samma sätt som ett borgarråd i Stockholm på 1950-talet ville jämna hela ”gamla äckliga Strandvägen” med marken, därför att den med sina patricierhus förde tanken till utsugarkapitalism. Vi har sett att många av de största förespråkarna som ville riva och rev alla arbetsstadsdelar från sekelskiftet 1900, själva hade växt upp där. Ett exempel är en vänsterkommunalpolitiker som dessutom ville avslå anslag till ”åtgärder som bl a innebär försök för kommande generationer bevara något som påminner om förljugna och verklighetsfrämmande sörgårdsidyller”.
Brusewitz skriver:
”Av liknande skäl, fast mer underbyggda, bannade Ivar Lo-Johansson på 30-talet de kollegor bland arbetarförfattarna som valt att slå sig ner i idylliska ”Syréntorp” runt huvudstaden. Han såg det som ett uttryck för borgerliga semesterattityder. Erik Asklund har berättat hur Ivar Lo ibland kom farande till torpen och drämde näven i köksbordet, menade att det var rena hånet mot de ömkansvärda människor som en gång halvsvultit i dessa grymma ”idyller”, att nu sitta och skriva naturpoesi och dricka grogg under samma tak som de.”
Alla blir saliga på sin tro… Jag har en annan åsikt och tror att det är viktigt att försöka att bevara och bebo torpen, året runt eller som feriebostad. Många av efterkrigstidens barn har haft en relation till landet, där torpen kanske symboliserar mor- eller farföräldrar, sommarlov och familjesamvaro. Varje generation måste relatera till sitt kulturarv. Vårt kulturmarksprojekt på Stora Vadet är ett medvetet val, som inte kommer att vara för evigt, men kanske för en generation och sedan är det nästa generations val att verka eller inte verka för kulturlandskapet – det föränderliga landskapet.
Solnedgång över Götala.
Solnedgången inträffar när man, från en planet eller annan himlakropp som roterar runt solen, tycker sig se solen försvinna bakom horisonten. På jorden går solen ned i väster. Fysiskt sker detta eftersom jorden roterar på sin axel med en omloppstid på en dag. Dock bör det noteras att platser norr om polcirkeln och söder om södra polcirkeln erfar ingen solnedgång eller soluppgång åtminstone en dag av året, när den polardagen eller polarnatten kvarstår oavbrutet i 24 timmar. Solen anses enligt svensk praxis ha gått ner när dess mittpunkt mött horisonten. Vid solnedgång kan flera olika ljusfenomen, som exempelvis aftonrodnad, gröna blixten och alpglöd, uppstå. Det ska inte förväxlas med skymningen, vilket är den tid på dygnet när himlen blir mörk när solen har gått ner.
När solen stiger upp över horisonten kallas det för soluppgång.
Västergötlands Fornminnesförening 150 år.
I söndags, den 15 september 2013, var jag och tittade på en givande utställning om den 150 års jubilerande Västergötlands Fornminnesförening, som visades på Västergötlands museum i Skara.
En förening som har stått museet nära alltsedan begynnelsen, på samma sätt som Fornminnesföreningen i Göteborg, har stått stadsmuseet i sin stad nära.
För knappt ett sekel sedan, den 28 maj 1919 invigdes Västergötlands museum i Skara, som har sitt materiella ursprung i Skara Gymnasii Historie- och Naturaliecabinett, vars verksamhet var i gång åtminstone år 1751.
Från denna Skara läroverkssamling finns bland annat en stjärnglob, tillverkad i Amsterdam 1715. På globen framställs himlakropparna som djur och människofigurer.
Det andliga ursprunget till Västergötlands museum finns i Västergötlands Fornminnesförening, som bildades av ett trettiotal män (sic) i Skara för drygt 150 år och tre månader sedan, den 11 juni 1863.
Under samma årtionde började även föreningens tidskrift utkomma. Häftena utkom oregelbundet de första årtiondena, men tidskriften som idag är en bok, ges ut vartannat år.
I föreningens dagsaktuella broschyr pryds mittuppslaget av en domarring på Tempelbacken i Götala, så som sig bör… om man som jag ser världen ur Götalas horisont.
Västergötlands museum ligger i Skara och drivs av Västra Götalandsregionen på uppdrag av Stiftelsen Västergötlands museum. Där visas bland annat flera av Fröslundasköldarna, de mer än tolv votivsköldarna från bronsåldern som hittades på Kållandsö 1985. Museet har också basutställningar som visar Västergötland under forntiden och Skara under medeltiden. Ett friluftsmuseum – Fornbyn, hör till museet. Museibyggnaden uppfördes 1919, men det första museet under nuvarande namn öppnades 1865. Åren 1978-1999 var namnet Skaraborgs länsmuseum. Byggnaden ritades av arkitekten Charles Lindholm, född 21 augusti 1870 i Göteborg, död 4 maj 1955 i Stockholm.
RAÄ Skara 62:1-3.
Inom en halv kilometers radie åt sydväst från Tempelbacken i Götala finns två enskilda stensättningar (RAÄ Skara 34:1 och RAÄ Skara 75:1), vardera á 9 meter i diameter, dessutom finns det något som vid en tydligare inventering kanske indikerar ett gravfält och i fornsök går under benämningen RAÄ Skara 62:1-3. Knappt 20 meter från landsvägen till Stenum finns ett krönläge med forngravar. Jag passerar det ofta när jag går mellan Skara och Götala, då det är en del av vandringsleden från staden till Tempelbacken. I alla fall gick jag upp i söndags, den 15 september 2013, och tittade på krönet för första gången, tyckte mig skönja två stensättningar och en domarring, det ska även finnas en rest sten 0,7 meter hög och 0,5 meter tjock. Domarringen som är 6 meter i diameter består av sju liggande stenar 0,6-0,9 meter stora och 0,2-0,6 meter höga. Området på det platåartade krönet av moränförhöjningen är delvis täckt av sten och med oregelbundna förhöjningar. Större stenar är hitförda, kanske från vägbygget till Stenum i början av 1900-talet. Möjligen kan på platsen finnas flera gravar.
Götenehus i Götala.
När man anländer till torpet Viljet i Götala passerar man dessföre Norrgården, Mellangården och Södergården... dessa bostäder, varav Norrgården är ett parhus till skillnad mot de övriga enkelhusen, torde ha uppförts åt kungsgårdens arbetsfolk för omkring 70 år sedan... uppförare var Götenehus på 1940-talet (ritningar finns kvar på Mellangården)... dessa monteringsfärdiga trähus tillverkades i grannkommunen Götene, vars kända varumärke för prefabricerade bostäder hade sin upprinnelse i ett företag som bildades redan 1906, även om själva trähusfabriken kom i bruk på 1930-talet, som mest hade man 430 anställda, men har ännu idag (2011) ansenliga 250 medarbetare inom koncernen Götenehus Group AB, samt 40 återsäljare i Sverige... i dagarna renoveras den ena bostaden i Norrgården och är till uthyrning, man ser torpet Stora Vadet därifrån.
Arbetshelg...
… från fredagen den 13 september till söndagen den 15 i samma månad åkte jag till Götala för att arbeta, sköta hus och trädgård på Viljet och enbart det senare på Stora Vadet... intill ladan på Va't fanns ett snår med ett mischmasch av sly, ogräs blandade med sötbärsträd och vinbärsbuskar... nu kvarstår bara torparens odlade buskar och träd... om det vill sig väl kommer de två stora sötbärsträden och snart få sällskap med ett tiotal nya, som redan lämnat plantstadiet... troligtvis kommer det behövs gallring framöver...
... jag röjde även delar av övrig mark, storhög och påbörjade rensningen av gravhögen med den inbyggda jordkällaren genom att såga ned ett första slånträd av ettusen... dessutom skördade jag årets sista rabarber...
Skörd av rabarber, lök och äpplen.
Ja, det stämmer… rabarber växte lika rikligt i helgen, som i somras. Därför fick det bli en dagstur till torpen i Götala för att skörda sommar- och höstprodukter till skafferiet. Varmt som en sommardag och korna betade som brukligt omkring i olika hagar i Götala. Det är skönt att saker är som de ska vara… och på Viljet hade garaget fått ett nytt tak och köksspisen Klafreström* med modellnumret 827 med tillhörande vattencistern kan snart åter tas i bruk, då skorstenen kommer att få ett nytt eldningsrör… och vad kan kännas bättre om inte att laga mat på klassiskt torparvis och samtidigt sprida en kännbar värme i hela huset.
*) Klavreström, i nordöstra Kronobergs län i Småland, hade ett järnbruk som gjorde gjutjärnsspisar och andra bruksföremål, så långt fram som till åren omkring 1970.
När sommar blev höst...
… gångna helgen förvandlades sommaren 2013 till hösten 2013, växtperioden är i avtagande och skördetiden är här för gröda, frukt och bär, medan landskapet byter färg... det som på finska heter ruska (u:et uttalas som ett lite längre svenskt o)... där höstfärgerna och höstens färgprakt står i centrum...
… på Viljet i Götala byts tak och skadat virke ersätts med nytt.. det blir fint och tåligt... ett av kungsgårdens torp får bättre möjligheter att stå ut mot annalkande höststormar och vintertyngd snö...
… långhelgen då augusti blev september var jag med sambo och dennes närmaste familj i Götala, trevliga dagar där vi fyllde skåpen och ett rum, det senare med knappt 4 m² sängar... dagligvaror och sovplats från Julahuset med tillhörande Jysk och Citygross...
… i Skövde besökte vi under lördagen matfestivalen... folkfyllda gator, matstånd och kockar i hundratal...
… i Götala, på torpet Viljet... god filippinsk mat, Texas poker, samtal med grannar om snärjmåra, jakt, husrenovering, skördar, fågelmat och allt som hör landet till...
… i Götala, på Stora Vadet... röjning av gräs och sly... städning av uthus, trolsk natur med anor från hedendom...
… kosymfoni och ett tjursolo....
… betraktelser av rovfåglar... och tranorna har åter anlänt... denna gång på väg söderut...
Tingsplatser i Vendsyssel.
Inte allena i Götala med Tempelbacken har vi en tingshög, för drygt en vecka sedan var jag ute med Fornminnesföreningen i Göteborg på en tredagarsexkursion i Vendsyssel i Nordjylland. Vi bodde intill Hune Kirke vid Blokhus och grannsocken hette Saltum, som vi passerade tvenne gånger under exkursionens gång.
Intill landsvägen, alldeles norrom Saltum Kirke reste sig en hög, som hade namnet Tinghøj och som intill 1688, åtminstone sedan medeltiden var tingsplats för Hvetbo häradsting, på slutet användes kyrkans vapenhus vid dåligt väderlag, vilket dock förbjöds anno 1631.
Det var svårt att stanna på platsen med bussen, så vi besökte aldrig tingshögen i Saltum, men vid stopp kan man bese ett minnesmärke av tingsplatsen, upprest 1935. Ursprungligen hette platsen Tinghøjene, men idag återstår bara en hög, den andra togs bort vid vägbygget 1858. Sannolikt har de båda varit gravhögar från forntiden, vilka i Saltum har varit talrika. Sydväst om kyrkan, mot Hune-hållet finns två Galgehøje, galgbackar resta på forngravar. En upplysande artikel om denna tingshög i Saltum och eventuella föregångare kan hittas i Lokalavisen, onsdagen den 10 oktober 1984, sidan 17. Där skrev Karl Hansen från Blokhus en historieartikel om ”Blev oldtidens tingsted i Tornmark øst for Blokhus, flyttet til Saltum.” Artikeln finns att läsa på internet på länken
http://www.egnssamlingen.dk/files/4172/upload/Publikationer/Ugespot/Lokalavis_1984_027.pdf
Ett annat tingsställe, fast mer av tradition, i Vendsyssel är Tingstedet, som är en domarring (outgrävd cirkelformad stenkrets) från forntiden, belägen i en mindre skog på Gærum Hede, utanför Frederikshavn. Tingstedet är en rund stensättning, med måtten längd 14 meter och bredd 14 meter, som består av 11 stora stenar omkring en flat sten i mitten och anses idag vara en gravplats, som i Sverige kallas för domarring och antagligen är från järnåldern. Den är en av få bevarade i Danmark, till skillnad mot Sverige, och de flesta danska hittas i skogsavsnitt, där de har legat ofredade mot ett intensivt jordbruk.
Jag besökte Tingstedet för knappt 5½ år sedan, den 25 mars 2008 låg gravplatsen lätt övertäckt av ett tunt snötäcke. Tingstedet är inte utgrävt, så det kan inte med säkerhet sägas, vad där ligger gömt. Men i andra danska stenkretsar, har man funnit en eller flera brandgravar och sannolikt skulle utgrävningsresultatet bli detsamma om man skulle utgräva Tingstedet. Dock, såsom många domarringsplatser i Sverige, säger sägnen att platsen användes av lokalbefolkningen för att hålla ting. Just här vidrörande de 11 gårdar (efter de elva stenar som ingår i stenringen), som låg på heden Gærum Hede.
Tiden...
… det fanns en tid, det var en gång... kan skeenden berättas. Min sambo och jag var på en resa som varade ett dygn. Igår kväll for vi med en fullastad bil till Götala, med saker från vårt hem i Göteborg. På Max i Alingsås stannade vi för en måltid.
Mellan morgonens frukost och dagens lunch, arbetade vi flitigt på torpet Viljet. Där kommer det att arbetas en hel del de närmaste veckorna, tegeltaken till bostadshuset och garaget ska bytas ut, skorstenen göras eldningsduglig och därefter kan vi bara luta oss bakåt och njuta av vedspisens värme, när höstmörkret kommer. Löken och trädgårdsfrukten är snart skördevänlig och kanske det kan bli något av gurkplantorna?
Vi tog expressbussen till Trollhättan vid Jula, medan bilen får vara parkerad i Skara, efter en god lunch i ett konstgalleri där Zorns och Liljefors tavlor prydde väggarna. Byte till tåg längs Älven och kaffe med tårta, innan biomörkret avslutade dygnet på vift.
Ljuva sommartid...
... nu är det bara lite vilt som fattas...
